Bilddagboken ni vet.

Ja, en solig dag som denna tänkte jag mitt i all soldyrkan passa på att flika in med ett småirriterat inlägg, kring goda gamla Bilddagboken. För jag kan ju inte precis påstå att jag hoppar upp och ned av spänning var gång jag loggar in på min slitna gamla bilddagbok och upptäcker en sisådär femhuvraelva nyheter i inkorgen, som handlar om fåniga påfund som typ Jagboken och nya Bilddagboken HD. Jippi. Jey. Lyckliga mig.

Eller inte.

Varför ska allting, precis allting, bli så komplicerat hela tiden? Varför kan man inte låta en enkel mobiltelefon vara just en enkel mobiltelefon, istället för en minidator med GPS och Internet och kamera och Gud vet vad? Ärligt talat. Vem fasen orkar sätta sig ner och gå igenom alla funktioner på en såndär megasuperhäftigcool mobil egentligen?

För all del, kalla mig gammalmodig om ni vill, men just för tillfället får utvecklingen gärna stanna av en stund. Well, well... Jag antar det var ungefär såhär alla vresiga gamla gubbar reagerade, när den första fickkniven kom. Haha. "En kniv ska vara en kniv, och en sax ska vara en sax!"





Later / Pinglan

Hälsa? Pfffft!

Här sitter jag en fredags morgon och är lite smått bitter över min "härligt hälsosamma" frukost, bestående av en osötad müsli med laktosfri mjölk, samt en stor kopp rykande te, osötat det med förstås. Jag sitter här och kvider stilla i min ensamhet, kvider över den förbannade träningsvärk som under natten har tagit över mina lår- och sätesmuskler. All denna bitterhet, enbart på grund av en fånig idé om att påbörja det nya året i hälsans tecken.

Hälsa?! Pffft! Hälsa in my ass. Vet ni hur tråkigt det är att vara hälsosam?! Va?! Jag förstår inte hur de går till väga, Anna Skipper och alla andra hälsofreak. Hur bär man sig åt för att inte dö av tristess, när man sitter där på träningscykeln och trampar för glatta livet? Hur bär man sig åt för att undvika att tungan torkar ihop och ramlar ut, när man dag ut och dag in stoppar i sig en massa osmaksatta bönblandningar?

Här har vi faktiskt en punkt, där jag tycker att Kenza agerar precis rätt. Hon struntar i allt vad dieter heter. Hon lever inte för framtiden utan i nuet, precis som alla andra borde. Man måste ju hinna njuta av livet, medans man lever, inte sant?

Nu måste jag nog återgå till min osötade müsli med laktosfri mjölk, innan den har hunnit svälla upp som en stor svampig kaka i skålen. Hur trist den här hälsoidén än är, så är idén om den där precis lagom stora kroppen allt annat än tråkig. Tyvärr. Men det kommer nog en dag då även jag inser att det där "lagom" aldrig kommer uppstå. Ju förr, desto bättre, förstås.





So long / Pinglan

Doggystile

Här och nu tänker jag ge mig in på djupt vatten, och antagligen få resten av bloggvärlden (där i bland min kära väninna Snäckan) på mig, genom att förklara mitt stooora förakt gentemot smååå hundar. Ja hundar över huvud taget egentligen, även om det är just de små hundarna som irriterar mig mest. Hurdana hundar är de, egentligen? Smygkatter. Korkade smygkatter.

Typ såna i stil med Stinas och Kenzas, typ såna i stil med Lady, som i Lady och Lufsen, som låtsas sitta på någon slags självkontroll och integritet. Hah! Se bara på Pluto, som i och för sig är en ganska rejäl hund, men som är så dum att klockorna stannar. Vad fasen har Pluto gjort för gott, egentligen? Någonsin? Han är inte ens rolig. Det enda han lyckas med är att år efter år, gång efter annan, på självaste julafton göra mig fruktansvärt irriterad. Irriterad över en hel massa saker, men allra främst över att en levande varelse, på ett sådant övertygande vis, kan framstå som helt meningslös. Helt korkad. Helt urblåst.




Jag hatar hundar. Jag hatar deras naivitet. Jag hatar hur de luktar. Hur de låter. Att de dregglar. Jag hatar när de bajsar utanför mitt hus och jag hatar alla värdelösa mattar och hussar som låter bli att plocka upp det där äckliga små bruna högarna. De är precis lika dumma de. Himlans hundmänniskor.

Tacka vet jag katter. De har självkänsla. De behöver inte ha någon människas uppmärksamhet tjugofyra timmar om dygnet, de krafsar över sitt bajs och de klarar sig alldeles utmärkt utan att attackera vareviga gäst, med diverse ljud och hopp.

Hundar.... pffft! Vilket överskattat sällskapsdjur egentligen.


Prutt / Pinglan

Stringtrosan

Känns inte string, som sticker upp ovanför byxkanten så fort man böjer sig ned, väldigt mycket 2001?

Det är trots allt 2009 nu och jag ville inget annat än att gå fram, till kunden inne på jobbet, och vänligt säga "Jo ser du, dina oanständiga underbyxor tittar fram och det stör mig något fruktansvärt", men som de butiksbiträde jag är så fick jag helt enkelt bita ihop och acceptera läget.

En hård dag på jobbet med andra ord.


Ett plagg som går fetbort om du har allt annat än lackleggins eller tighta, vita byxor (som förövrigt också går fetbort, men det är en annan historia) på dig.


 

Puss i ljumsken/ Snäckan

Åt helvete med rutskrap!

Att skrapa rutorna på bilen. Hur många gånger har man inte stått där, i mörkret och utan vantar, för att få de igenfrusna rutjävlarna skrapade?
Det är som att, gång på gång, stå där ute på parkeringen och skrapa en gigantisk trisslott utan vinst.
Det underlättar inte heller att man har en 20 år gammal bil som kräver tiden det tar att röka 2 cigaretter för att bli varm.

Hade jag varit Blondinbellarik eller uppfinningsrik som Edward Scissorhands käre far, så hade jag fixat fram en rutskrapare direkt. Det är trots allt en syssla som man skulle klara sig bra utan att utföra var dag.






/Snäckan

Dagens diss: Körslaget

Redan första säsongen var jag fast. Lördag efter lördag satt jag som klistrad framför TV4:s nya musikprogram, Körslaget, för att följa min favoritkör, som då bestod av den mycket fagra körledaren Brolle och hans fantastiska små sångfåglar.



Redan tre avsnitt in i den nya säsongen måste jag tyvärr deklarera att jag är milt sagt besviken. Inte nog med att sockertoppen Timo Räisänen skickades hem redan första veckan, dessutom har TV4 gått och skaffat sig en blind stylist!

Titta bara på den annars så vackra Gry Forsell. Vem fan är det som så hjärtlöst trär på henne en tältliknande kreation, för att veckan därpå knöla ner hennes gravida lilla kropp i en korvskinnsliknande skapelse? Kvinnan är gravid. Hon är inte någon Jabba the Hut och inte någon Posh Spice, bara gravid! Är det så svårt att hitta en passande klänning till en normal, gravid kvinna? Va?!



Jag lider med dig Gry, jag lider.



 

/ Pinglan

Älskh <3333333333333333333

Jag vet inte om det är ren och skär avundsjuka jag sysslar med såhär om aftonen, eller om det faktiskt är något riktigt mystiskt jag har upptäckt. Jag sitter nämligen och kikar runt på självaste bilddagboken - ni vet den där oootrooooligt tråkiga sidan, med skitmycket reklam och skittråkiga bilder, som man trots alla negativa egenskaper inte kan låta bli att kika in på i brist på andra sysselsättningar - och är alldeles förtrollad. Jag kan inte sluta förundras över alla små femtonåringar som avslutar varendaste lilla gästboksinlägg med "åååh i luv u sis, du betyder så jäääääla mycket! <3333333333". Var får de all energi från, de små liven? Hur orkar de älska allt och alla, sådär intensivt?

Är det jag som reagerar konstigt, eller är det här beteendet faktiskt en smula överdrivet? Jag menar, hälften av alla dessa kärlekstörstande små människor har förmodligen aldrig ens pratat med varandra på riktigt och om de har gjort det, så har "konversationen" troligen i stort sett bestått av ett flyktigt hej, i någon skolkorridor. Sen när de sitter hemma, alldeles ensamma och trygga, framför datorn, då jävlar passar de på att slänga kärleksförklaringar omkring sig till varendaste kotte som de råkar ha sett någonstans!

Kanske är det jag som är gammalmodig? Kanske är det här bara någon sorts trend? Men låt mig då hoppas att det är en övergående en, för jag kan inte sluta fundera på om jag faktiskt tycker det hela är obehagligt, eller om min reaktion i själva verket har att göra med någon undertryckt känsla, som ligger här i mitt hjärta och gror.

Usch nej, det är obehagligt. Bestämt obehagligt.



Filmtips, filmtips!
En häärlisch film om den ljuva ungdomen


/ Pinglan

En mössa

En mössa är ett stycke tyg/skinn/päls, eller vilket annat täckande material man nu kan hitta på, som används på huvudet, ofta i värmande och sjukdomsförebyggande syfte. För att mössan på bästa sätt ska fylla ut sin funktion bör den alltid dras ner ordentligt på huvudet, över öronen.

Anledningen till min fina lilla förklaring av uttrycket "mössa", är att det tydligen är väldigt svårt för vissa människor i samhället att acceptera detta lilla plaggs öde.

Jag menar, är det inte fruktansvärt töntigt när diverse medelålders män går omkring med sina små huvudbonader vippande längst upp på hjässan, istället för i närheten av det område, som i allra högsta grad bör skyddas mot kylan, nämligen öronen? Ser det inte löjligt ut när de struttar in där på Konsum, på det där fruktansvärt pinsamma viset, med en iskall min påklistrad i ansiktet och en hållning likt någon som just har satt sig på ett stolpiller och som grädden på moset har slängt på sig en härligt osmaklig, upprullad "mössa"? Och dessutom inbillar de sig att det ser riktigt okej ut, ja att det är en rent av cool trend som de valt att haka på.

Samtidigt står vi normala människor, d.v.s. vi med mössorna ordentligt nerdragna, och förbannar dessa karlar som varken tycks ha sinne för mode eller självinsikt.

Get over your selves! Det är fult som in i bänken, punkt slut.

Ps. Ja, jag hackar på er killar. Det finns säkert osmakliga brudar med fula mössor också, med det är inte min grej att hacka på flera samtidigt. En målgrupp i taget får det bli. Man kan ju inte förändra hela världen på en och samma gång.



/ P

God jul suckers

Är inte julafton sjukligt överskattad? Dagens fuck off går till självaste julafton.
Alla skrikiga och bråkiga försök till att få till en trevlig omgång sällskapsspel, Kalle anka på tv som man sett på alldeles för många gånger, alla äckliga godisar som består till 98% av socker och den pinsamt omysiga julstudion i svt1.
Jag kan hålla på i evigheter, men jag tror ni har greppat mitt hat mot denna ointressanta högtid.

Nu, när jag är 3 snapsar och 4 glas vin fullare, så känner jag inte för annat än att gå hem till min underbara säng och sova. En giftpinneskulle inte heller sitta fel.


Puss i gumpen /Snäckan

Bussar, go to hell!

Jag har åkt buss många gånger i mitt liv. Det tar emot lika mycket varje gång.




Temperaturen: Varför, VARFÖR är det så  svårt för chaufförerna att hålla en rimlig temperatur i bussarna? En temperatur som anpassas väl efter vädret som råder.
Bara för att det är 40 minusgrader ute så betyder inte det att det skall vara 40 plusgrader inne i busshelvetet. Var försvann det logiska tänkandet när man diskutterade och kom fram till att det var en bra idé?
Folk, iallafall normalt folk, har vinterkläder på sig då det är vinter ute. Det blir lätt lite för varmt att sitta i en buss, med bastuvärme påslagen, när man samtidigt har på sig sin supertrendiga dunjacka och sina vrålheta *Uggs.

Kladdet på sätena: I dont get it. Hur kommer man ens på tanken att dra fram en tuschpenna (vem i helvete har en tuschpenna i väskan/fickan förresten? Eller planerar folket sina aktioner långt i förväg?) och kladda upp något osmakligt?
En stor penis i tusch är inte kul någonstans. Speciellt inte när dom ser ut såhär, vilket dom oftast gör.
Jag blir smått stött, varför förfula könet som redan innan är en smula äckligt till utseendet? Om ni ändå har er penna redo i högsta hugg och känner hur kladdmuskeln vill arbeta, gör det då med stil istället så att vi konstkännare får ro.

Nej, tacka vet jag körkort och egen bil!
/Snäckan

*innesko i mocka som 98% av modebloggarna bär och vars form kan liknas vid Musse Piggs gula boots.

Förtydligande

Det är väl finfint att det finns de som orkar jobba för att djurens rättigheter ska bli fler. Men vad jag vill komma fram till är att genom att utföra onödiga attentat, så förlöjligar djuraktivisterna sig själva. De sätter käppar i sitt eget hjul, helt enkelt. Visst, några medkännande fjortonåringar får de väl med sig, genom att gå ut i allmänheten och visa upp flådda djur, men frågan är väl hur stor skillnad de där fjortonåringarna egentligen gör?

Vill de komma någon vart i sin kamp, så måste de börja med en ny strategi. Vägrar de så tycker jag att det är bevis nog på att det i grund och botten egentligen handlar om något helt annat, än att få till fler rättigheter å djurens vägnar. Kampen känns på något vis viktigare än själva ändamålet, liksom.



/P

Djurens befrielsefront in my rectum

Jag råkade glutta förbi Insider på TV3 igår, härligt program det där. Tycker ni inte?

Veckans stora inslag handlade visst om moralkakorna i DBF - Djurens befrielsefront - och deras härliga åtaganden för ett bättre, rättvisare och framför allt mer jämställt samhälle. Heja, heja, vilka kämpar dom är, som kastar smörsyra in genom pälshandlarnas brevlådor, i sin kamp mot djurförtrycket.

Vilka kämpar dom är, som sprayar fasader fulla med slagord, som skickar hotbrev till pälshandlarnas nära och kära och blockerar gator med sina demonstrerande soldater.

Jag säger då det. Vilka kämpar.




Att smörsyra är tillverkat av smör, som i sin tur är en jävligt animalisk produkt, vet jag inte om de har tänkt på? Att alla stackars hundar och katter som stryker omkring runt husknutarna fördärvar sina luktsinnen, tack vare den direkt hälsofarliga sprayen, har de nog inte heller funderat så mycket över.
 
Här kommer ett mycket klokt råd från mig (som är sååå insatt i den här frågan) till er djurrättsaktivister, som faktiskt vill kämpa för djurens rätt i samhället och inte bara är ett gäng våldsbenägna treåringar, som tror att ni kommer få som ni vill genom att vara en pain in the ass på hela samhället:

Sluta upp med era fåniga "aktioner"!! Om ni trots allt känner för att bränna ner någonting, så kan ni väl i alla fall ta i med hårdhandskarna direkt och bränna ner någon storsäljande skokedja eller något, istället för att gå på en ynka pälshandlare? Hur många bär en riktig päls, egentligen? Däremot har jag träffat en hel del människor med skinnskor på fötterna. Jag kan inte tänka mig att minkarna (och alla andra stackars förtryckta djur heller för den delen) är vidare imponerade av ert tillvägagångssätt. Ska det va', så ska det, liksom!




Att ni inte går på de riktigt stora livsmedels- och klädkedjorna tror jag beror på att ni är fega. Jepp, fega! För så länge ni håller era attentat till pälshandlarna, så vet ni att åtminstone en del av befolkningen är på er sida. Jag menar, en päls kan väl var och varannan människa låta bli att köpa för minkarnas skull, för visst kan det kännas hemskt att folk går omkring med döda djurrester på sig. Men skulle ni däremot ta steget och göra intrång på människors dagliga vanor, ja då jävlar skulle det bli andra bullar! Om ni hade börjat bränna ner landets Wedins- och Icabutiker, då hade ni inte haft en endaste kotte på er sida! Var så säkra!

Håhå-jaja. Ni är att jämställa med vilken annan rasistisk grupp som helst, eftersom ni väljer att gå på pälshandlarna och inte resten av jordens befolkning, som ju faktiskt är precis lika stor bov i dramat. Hade folk inte konsumerat produkter som strider mot djurens rättigheter, så hade ingen kunnat leva på försäljningen av dessa.  Sådetså.




Och nej. Jag är inte för felbehandling av djur som föds upp för att slaktas/ge päls o.s.v. Självklart ska de också få leva under bästa möjliga förhållanden. Men kom igen, hade björnarna haft ett mer utvecklat iq, så hade de säkert stoltserat med en människa på axlarna. Det ligger i vår natur att använda oss av vad moder jord erbjuder. Om det inte vore någon mening med att äta djur, så hade de inte varit gjorda av kött!



En glad liten korv!


/ Pinglan

DISSgusting


Rent spontant så känner jag direkt att läpparna på kvinnan är inte fagra. 

Som ni alla vet så står det i den icke existerande, men ack så betydelsefulla, utseendelagboken att concealerprydda och botoxförorenade läppar är strängt förbjudet på en art av den mänskliga sorten. Den här kvinnan bryter alltså mot två lagar samtidigt. Den botoxfyllda överläppen i kombination med det hudfärgade läppstiftet går alltså fetbort och är rent utav straffbart.
Av med de slappa jeansen och fram med din beniga stjärt kvinna, så att någon kommer åt bättre med piskan som skall piska fram vett ur dig!


/Snäckan

Dagens fuck off: Stjärnor på is

Jag kan egentligen inte finna anständiga ord för vad jag tycker om det programmet.

Finns det inte redan tillräckligt med kassa program i svensk tv, direkt hämtade ifrån USA, som går ut på att röstaröstarösta och rösta på jobbigt dåliga prestationer utförda av b-kändisar och kassa amatörer? (Let's dance, talang osv.)
"Nejnej" tänkte tv4-chefen och slängde in ett, om möjligt, ännu sämre program på lördagskvällarna med det fagra och oerhört roliga namnet Stjärnor på is.

Det är lika pinsamt att se på det varenda jävla gång jag zappar förbi tv4 och råkar bli kvar i typ 3 minuter.
Vuxna människor med skridskor som halkar runt på en isscen, hand i hand med ett proffs. Ja, för inte fan kan de åka runt utan att hålla i sig!
Och inte nog med det, i all ansträngning att försöka stå upp så länge det går, så skall de samtidigt göra fina rörelser med armar och ben.
Sedan avslutar de sitt program, som det lilla dansnumret så fint kallas, och en kommentatorröst börjar berätta för svenska folket vad de olika små skutten och viften med armarna kallas på konståkningsspråk.

Varför, VARFÖR behöver vi veta det?

Valet av programledare skall vi inte tala om, för då är jag rädd att inlägget kommer vinna SM i grenen 'flest fula ord i en mening".




Jag har nog aldrig blivit så äcklad av en vuxen mans outfit som jag blev när jag såg Tonys skolpojkekläder i kvällens program.
Kepsen, som dessvärre inte är med på bild, var det värsta av allt.

/Snäckan

Angående gamla skruttbilar


Ja, vad skall man säga.
Är det inte underbart med sisådär 20 år gamla bilar med en lack som en gång var röd, men numer liknar en grårosa fjortisrouge?
Ni vet sådana bilar som man måste knuffa upp i långa uppförsbackar där hastighetsbegränsningen är 90 km/h, för att den inte skall börja rulla bakåt. Sådana som man kan köra med i 20 mil för att, när man skall parkera, sedan upptäcka att handbromsen varit i under hela färden.

Men visst håller ni väl med mig när jag säger att trots lossnandet av diverse delar på bilen då man spelar en technolåt med mycket bas, den farliga ljudnivån inne i bilen i de högre hastigheterna och saknaden av servon så har gamla bilar en viss charm?

Nog med denna utdragna ironi... jag blir både döv och får träningsvärk av att köra runt i min 20 år gamla bil.
Snälla Gud/tomten (eller vem fan det nu är som styr över vad jag skall få i julklapp), ge mig en ny och fräsh bil till jul.




/ Snäckan

Snäckan DISSAR...

...tandborstning!
Det måste vara något av det tråkigaste som finns? Ja, det skriker i-landsproblem om den här dissen men jag kan inte hålla den inom mig.
Jag tog fram mitt favorittillbehör på datorn, kalkylatorn, och satte igång med en mycket avancerad uträkning.
Tänk dig att du borstar tänderna i 4 minuter varje dag (morgon+kväll). Det blir 28 minuter i veckan och c.a 24 timmar om året. Låt oss säga att en människa lever i 75 hela år, det betyder att han/hon kommer spendera sammanlagt 2.7 månader med tandborsten i munnen (minus den första tiden i livet då tänder inte existerar i käften).

Tips(läs: skitseriösa tips) till er som vill korta ner på er totala tandborstningstid:
- Borsta gaddarna i samma veva som du sitter på toaletten och skiter
- Vinn på lotto och strunta i att vara noggrann, så slipper ni oroa er för att bli panka pga. för mycket hål i tänderna


Ett alternativ är ju att skaffa roliga/söta/knäppa tandborstar som roar er under tiden ni står med dom i käften, då kanske de 2.7 månaderna inte känns lika bortkastade.


Adios! /Snäckan

Och Dagens fuck off går till.....

.... trumvirvlar... spänning, spänning.....

Johan Palm!

Klipp dig och skaffa dig ett jobb, grabben! Eller gå ur skolan åtminstone. Sen, om några år (eller mer tio...) kan du komma tillbaka, då utan minsta målbrott i rösten och med ben tjockare än mina underarmar, och välförtjänt ta emot småflickornas förtjusta skrik, utan att det hela ser ut som en pedofilhärva... gentemot DIG!

Sure bacon, han har en snygg bror och en schysst stil, men kom igen småbrudar, Sveriges framtid hänger ju på er! För Guds skull, låt ögonen vila på något annat för en stund när ni på fredag trycker på TV4 för att lyssna till unge herr Palms "skönsång". Låt sedan bli att trycka in JohanP på mobilen och skicka iväg de där fördömda rösterna, som vecka efter vecka låter Johan stanna kvar i årets Idol och som istället tvingar hem riktiga musiker, som Lars och Robin.

Och ja, visst är jag aningen patetisk som lägger så stor energi på att inte hänga med i alla-älskar-Johan-vågen, men kom igen... Min pappa, som för övrigt är med i en kör för män som inte kan sjunga, skulle göra de där framträdandena bättre.





/Pinglan


RSS 2.0