Dagens hiss: P&S

Dagens hiss går till inga mindre än oss själva (surprise, surprise), då vi här och nu tänkte göra ännu ett försök att fastna i bloggandet, för att kunna förgylla er värld med vår härliga livssyn.

Många där ute har förmodligen funderat på var vi har befunnit oss de senaste månaderna och för att ge er sanningen, även om den nog kommer som en stor, brutal chock för många av er, så måste vi dessvärre berätta att den forna bloggeliten, d.v.s. Blondinbella, Kissie, Kissies homosexuella pojkvän, samt de där två blonda 15-åringarna (de som brukade vara bästisar, men vars gigantiska egon satte stopp för den spirande vänskapen) låste in oss i en jättelik lågprisbutik, med varsin kundvagn och en tusenlapp i fickan, i hopp om att röja konkurransen ur vägen.

Det är alltså den hårda, men ack så sanna, sanningen.

Nu har vi äntligen lyckats ta oss ur shoppingbegäret och är redo att börja om på ny kula igen. Roligt att se så många nya namn på bloggtopparna förresten!

But you better watch out, Snäckan och Pinglan is on the loose again!

Dagens hiss

Som ett dagisbarn, som precis har fått sin godispåse snodd, sitter jag och gråter när jag hör duetten mellan Lars Winnerbäck och Miss Li. Ni vet Om du lämnade mig nu.

Ja, jag såg precis på dokumentären om Lasse. En bra dokumentär som fick mig, en annars anti Lars Winnerbäckare, att tycka om honom. Nu tänker jag aldrig mer säga emot när någon påstår att hans låtar berör.

Dagen till ära så hissar jag LW himself till toppen av flaggstången, till översta våningen i skyskrapan. Ja, jag tror ni förstår vad jag vill komma fram till.





/Snäckan

Heja Lari!

Hur många gånger har man inte klickat sig in på diverse lama storbloggares bloggar och läst "idag har jag en riktig egodag!"?
Jag har alltid undrat vad dom menar med egodag.
En mor med sju snorande ungar kan ju ta sig en egodag där hon endast bryr sig om sig själv.
Ta ett glas vin framför en bra film, köpa sig en ny tröja, njuta av saker hon tycker om som hon inte kan ägna sig åt annars då ungarna får all fokus om dagarna.

Men en halvkänd modebloggare som tjänar flera tusen i månaden, vad gör en sådan på sin såkallade "egodag"?
Tar hon ett extra lager nagellack när hon målar naglarna? Köper hon två chokladkakor istället för en? Handlar hon för 6000 på sin rutinmässiga shoppingrunda, istället för den mer förekommande summan 4000?
Jag menar, består inte deras dagar redan av att göra onormalt många egoistiska handlingar?

Hur fan kom jag in på det här undrar ni?
Jo, jag kikade in på Laris blogg designadinblogg.se och såg hans senaste inlägg. Han har skapat en liten smstjänst på sin blogg där man kan betala för att få en länk på hans blogg. Öh, egoistiskt tänker ni, jävligt bra gjort tänker jag.
Han lovar nämligen att han skall skänka hälften av pengarna som kommer in till välgörenhet.
Det är en såndär helmysig och jättebra handling som fler borde ta efter, och som faktiskt ger honom rätten till en riktig egodag.
Så Lari, du förtjänar en dag åt dig själv, en dag där du drar på ett extra lager nagellack, köper dig en extra chokladkaka och spenderar några extra tusenlappar på vad just du vill ha!

Jag menar, om man skall vara en kritisk granskare, vad fan gör Blondinbella för att förtjäna sig en riktig "egodag"?
Hon "ställer upp" i ett välgörenhetsprogram som skall vara till fördel för alla världens fattiga ungar, själv bidrar hon till galan med inget mindre än sitt eget ego. Hon blir stylad, får ha på sig en dyr festblåsa och dessutom får hon visa upp sin råsminkade nuna i tv och på så vis göra reklam för det redan välkända varumärke Blondinbella.

Halleluja! Vilken god människa. (känn hur ironin slår er i magen)

Kenza, Stina-lee och alla ni andra helylle modefreaks, kom ner på jorden! Man blir inte en god människa genom att låtsas att man är det. Offra några par av era dyra guccidojjor så kanske, men bara kanske (för hur jävla många fattiglappsungar i öknen kan gå  i högklackat?) ni kan få ta er en välförtjänt egodag utan att vi brutalskrattar åt er.
En shoppingfri dag kommer inte att döda er, så skänk de tusenlapparna till välgörenhet istället. Det om något är ju jävligt bra pr, fast sådana höjder har väl era små outväcklade och naiva sinnen aldrig nått?!

Kanske krävs det en mogen människa för att få sånahär saker gjorda, vi är iallafall oväntat imponerade på Laris initiativ och hoppas på att fler följer hans fotspår.
Här kan ni själva gå in på hans designhjälpsida och skänka en slant!


Visst är han sådär härligt brandmanshet också?
Fast det hör inte hit.


 

/Snäckan och Pinglan

Hissa

Ja, eftersom vår blogg sedan en tid tillbaka har tagit en helt ny, väldigt positiv, vändning, så tänkte jag här och nu passa på att hissa några personer, som gör vardagen en smula enklare att genomlida.

Snäckan - en brud med, som ni säkert redan har lagt märke till, en sjukt härlig humor och finfina ordval, i precis alla situationer. Inte går det att få tyst på'na, inte! Dessutom, som ni dessvärre inte får uppleva än på ett tag, så är hon ett snyggt stycke kvinna! Sen så är hon fasligt påhittig, rumsren och lydig. Så slå till på direkten! En badboll och en tia, är allt jag begär! Eller... nej. Hrrrm, hissa var det ju, inte sälja. Vad annars då? Hon är en jävel på yoga... och sovrumsbandy. Inte så lättskrämd, men funkar finfint för att skrämmas med. Och så har hon utomordentligt trevliga vänner också, ett stort plus där! :)

+ Pinglan - alltså jag själv. Vad ska man säga, som alla inte redan vet? Jag lagar finfin mat och är en väldigt (läs: väääldigt)  förtroendeingivande individ. Sjunger sjukt bra i duschen, dansar ännu bättre och är en hejare på att kyssas! Jag gillar inte leverpastej, eller andra saker som ser ut som ett sönderslashat roadkill för den delen heller. Nu får jag höra här också att jag visst är snygg, sjukt gullig, har en skön klädstil och en hejdundrande humor. Dessutom är jag världens bästa vän, lyssnare och ställa-uppare, jag är cool och omesig och har en fin vadjdj. Det ni! Klå det om ni kan!

Ja, fler kommer jag inte på för stunden! Hoppas nu att alla ni tråkrumpor där ute, som påstår att jag och Snäckan skulle vara två negativa själar är nöjda nu, när jag i positivitetens namn har hissat två nyckelpersoner i mitt och Snäckans liv!

  
Snäckan & Pinglan!
(klickbara bilder)


/ Pinglan

Snäckan hissar julmat

Som de små klagomonster ni(läs: de anonyma bitterfittorna som kommenterar utan namn) är, så tänkte jag idag vara sjukt positiv! Sådär positiv som bara jag kan vara. Faktum är att jag brukar kallas för mrs. Positiv.

Dagens hiss går till julmaten. Finns det något bättre än maten och godiset som man smäller i sig runt jul?
Trots att man står där, på nyårsafton med sin nya och superdyra klänning i handen, och upptäcker att man inte kommer i den för att bukfetman har expanderat markant, så är det ändå värt det.

Den dallriga kalvsyltan, den nyslaktade och ströbrödsgriljerade skinksvålen, de bäbispittliknande prinskorvarna, den slemmiga risgrynsgröten och lussebullarna man får torrskräck av genom att bara hålla i. Visst är det föda som man skulle kunna döda för att få tugga i sig?

Heja julmaten!



Alla älskar Kissie!

Ja du, flicka lilla. Var ska jag börja, här i min stora kärleksförklaring till dig?

Du får mig alltid, av någon knasig anledning, på så gott humör. Må hända att det där glada lutar mer åt skadeglädje än något annat, men ett skratt är ett skratt, vafan! Till en början så smög jag mig in på din blogg, mest bara för att se vilka dumheter du hittat på den senaste tiden och för att ha en anledning till att agera ut lite ihoptryckt ilska. Ju fler gånger jag besöker ditt lilla kryp in, så inser jag dock mer och mer vilken sann humorist du faktiskt är! Jag skrattar så jag viker mig nästan varje gång jag läser om dina senaste skandaler!

Se bara på dina härliga särskrivningar, dina hjärtliga försök till att använda civiliserade uttryck och de svallande känslor du bär på för dina tusentals läsare. Oj, oj, oj. Vilken tjej, känner jag bara! Ett riktigt humorknippe, den där Alexandra!

Och vad duktig hon är sen! Som varken röker eller dricker. Som har ett alldeles sunt kroppsideal och en alldeles sund relation till omvärlden. Heja henne!

Jag tycker att vi allihopa brister ut i ett fyrfaldigt hurra, till Kissies ära! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!




För att slutligen i ärlighetens namn träda ur garderoben, måste jag faktiskt erkänna att jag, trots alla dumheter, diggar dig. Helt på allvar alltså. Visst är det rejält störande att du gång efter annan lägger dig på en språknivå, som du helt enkelt inte förstår dig på. Men kom igen. Jag kan inte låta bli att tycka det är härligt med den där sanna ytligheten, med den där sanna naiva tron, som du bär på, om att du är tjejen med stor T. Vem hade inte velat ha ditt självförtroende? Du är nog faktiskt, under allt det där löshåret och manikyrerade naglarna, en riktigt klipsk kvinna, som ger läsarna precis vad dom vill ha. En hel massa självgoda åsikter och en rejäl egotripp!

Så.. egentligen är väl den här dissen mest tillägnad mig själv som - patetiskt nog - mer och mer ser dig som en härlig förebild. Mer Kissie åt Sverige!

Hiss




Och dagens hiss går till allas våran älskling: tusenlappen!
Känslan av att hålla i en tusenlapp som tillhör en själv måste vara något av det mest erotiska som finns. Pirret som uppkommer när blicken möter denna, mestadels grå, pengen är en känsla utöver det vanliga.
Man känner sig sällan så rik som när den styva rektangelformade pappersbiten ligger där i näven, len och välplacerad.
Som den konstkännare(läs: tönt) jag är så vill jag även hylla färgvalet och motivplaceringen på denna dyrbara lapp. Ja, allt som har med den att göra är bra helt enkelt.

/Snäckan

RSS 2.0