Vem kan trösta Thåström?

När jag var liten brukade mina föräldrar läsa för mig ur boken "Vem kan trösta Knyttet?", som handlar om ett stackars litet Knytt, som bor i den stora skogen med alla förskräckliga Hemuler och alltid är ensam och väldigt, väldigt rädd. Känner ni igen storyn? Nu är min fråga till världen "Vem kan trösta Thåström?"





En gång i tiden tyckte jag riktigt bra om denne man, Imperiets frontfigur. Han med den där skrovliga rösten och det legendariska "fulsnygga" draget över ansiktet. Han låg mig nära om hjärtat en lång period, tack vare sitt rättframma och genomärliga författande.

Nu vet jag inte riktigt vilket ben jag ska stå på längre. Hade jag träffat på Joakim Thåström på gatan idag, så hade jag troligen köpt honom en stoor klubba och ett duntäcke att linda in honom i. För på något vis är den där kroniska stämbandskatarren och deprimerande uppsynen inte lika tilltalande längre. Någonstans väntar åtminstone jag på att Sveriges okrönte punkkung ska ge upp tronen och bli vän med livet.

De senaste albumen "Skebokvarnsvägen 209" och "Kärlek är för dom" känns mest bara sömniga och fumliga. Tråkiga, helt enkelt. Och det är synd, tycker jag, för Joakim Thåström är en person som tidigare varit allt, utom just tråkig.

Så du Jocke, lyd ett gott råd och gaska upp dig lite. Den där tonårsaktiga identitetskrisen klär dig inte någonstans längre. Du är snart 52 år gammal och kan med gott samvete ta ett steg uppåt på livets trappa.

Lycka till!

GW goes lammkött

Jag är världens lyckligaste människa just nu. Jag har kommit över det absolut finaste youtubeklippet genom tiderna!
Låt det sjunka in, tryck sedan på play och njut av allas våran mys-GW Persson i ungt format!



De pratar om någonting också. Vad vet jag inte, en viss GW tar all fokus ifrån ämnet.


/ Snäckan

Hasse Aro

Är han inte världens sötaste tv-gubbe den där Hasse Aro? Jag bara storler så fort han dyker upp i tvrutan, men vad vet jag, är det kanske pensionärshjärnan som spökar nu igen?
Jag menar, normalt folk i min ålder brukar annars sukta efter män som är några sekel yngre.



Mumsgubbe!



/Snäckan (som förövrigt skall ut och skaka rumpen på dansgolvet nu!)

Foster

Han var inte särskilt fager i ansiktet, denne Mark Foster, men OUW vilken het kropp.

Här följer den mycket märkliga, men ack så betydelsefulla, förklaringen till hur jag fann bilden ovan:

På min gnisslande datorstol sitter jag, lite halvslappt, och glor på Grammisgalan. Plötsligt stiger idoljurymedlemmen Andreas upp på scenen för att berätta vilka de nominerade i kategorin "bästa kvinnliga artist" är.
Jag har tidigare studerat hans utseende och, inte endast lagt märke till hur lik han är Gary Sinise, utan även konstaterat att han ser lite ut som ett outvecklat foster. Googlade därför "foster" så att jag, här på bloggen, kunde publicera ett inlägg om mina iakttagelser.
Tråkigt nog så fann jag ingen fosterbild som liknade Andreas såpass mycket så att ni skulle hållt med mig, men en halvnaken bild på Mark Foster tillfredsställde mig gott och väl.

Stört och långsökt? Absolut.

Peace out/ Snäckan

*Stående ovationer*

Ja, vad mer kan man säga? Vi är otroligt stolta över er alla, som lät bli att lägga sin röst på Johan Palm i kvällens Idol. Nu är den jokern ute ur leken! Det finns visst hopp för mänskligheten ändå.

Nu ska vi fira sådär lyxigt som bara vi kan, heeela natten lång.... med fyra snus och en gammal jäger!



So long suckers / P&S

Mjau!

Mja, kollade på The Hottie and the Nottie precis. Den där Paris Hilton är allt en utomordentlig skådespelerska! Tycker ni inte? Djup film det där. Verkligen sevärd (läs: bortkastad jävla tid!).


Är fröken Hilton the Hottie eller the Nottie?


/ Pinglan

Rosing vs. Gynning

Efter "Snäckans" (den där jobbiga jäveln, som driver den här bloggen tillsammans med mig, ni vet) irriterade inlägg om Kenza, fortsätter jag i samma anda med att dra upp fighten Rosing vs. Gynning.

Jag kan nämligen inte låta bli att tycka lite synd om Rosing, som kämpar med sin "upprättelse" från alla gamla skandaler, genom att försöka träda in i rollen som mogen och revangelysten singel-morsa, med en fot på jorden och den andra i bloggvärlden. Jag kan inte låta bli att tycka synd om denna kvinna, som till och med går så långt att hon i ett av Sveriges mest förödmjukande (bör kanske dessutom tillägga att det också är av Sveriges mest underhållande) program, Sanningens Ögonblick, erkänner att hon är avundsjuk på konkurrerande scandal beautyn Carolina Gynning och som tillbaka inte får annat än hånskratt och ett gäng kommentarer, i stil med att hon är en patetisk nolla, som lever på gamla meriter.

Jag tycker att Linda ska stå på sig och att ni bitterfittor där ute, som inte har annat för er än att sparka på de som redan ligger, borde ta en titt i spegeln och sedan en ordentlig funderare, för ärligt talat, hur jävla bra hade man själv hanterat den där, till en början, euforiska känslan av att tillhöra Sveriges kändisskara? Hur jävla bra hade man själv hanterat den där känslan av att vara eftertraktad? Klart som fan att man svävar iväg och tar sig vatten över huvudet! Så skäms på er och även på fröken Gynning, som tydligen lider av total brist på ödmjukhet!

Länge leve Linda Rosing!



Kram från Pinglan <3

Den där "Kenza"

Snacket om diverse kända bloggerskor kommer väl aldrig riktigt att dö ut så jag är inte vidare originell som tar upp ämnet.
Jag kan bara inte låta bli i det här fallet. Kenza, ni vet den smala 17åringen med stora läppar och med pojkvän i Grekland? Hon förtjänar inget annat än en stor käftsmäll, iallafall en redig bitchslap.
Min kraftiga irritation över att hon vann för "Årets blogg" på bloggalan har jag ruskat av mig för längesedan men det dyker ofta upp i huvudet när jag klickar in på denna välkända blogg. Den är så tråkig att läsa så att hänga tvätt framstår som en superkul syssla i jämförelse.

Det jag vill få fram är; Sluta att anstränga dig så med inlägg om vad du gjort under dagen, 90% av "läsarna" klickar ändå bara in på din blogg för att se om du lagt upp någon ny bild.



Till och med designen ger gäsp-musklerna arbete.


 

/Snäckan

RSS 2.0