Earth Hour

Ja, här har vi suttit i fullständigt mörker och deltagit i Earth Hour.

Under timmens första del uppstod dock ett litet dilemma, då jag (Pinglan) var på toaletten för ett nummer ett. En fråga formades i min vinfyllda lilla skalle. Efter samråd med diverse personer i våra telefonböcker har dock ett bra svar ännu inte framträtt, och nu vänder vi oss till er läsare. Frågan lyder: Drar det någon ström att spola en toalett?











Glada för svar / Pinglan & Snäckan



 



Update:

Vi passade på att utnyttja 118 100:s frågetjänst, då vi kände att vi ville ge er läsare ett alldeles ärligt och korrekt svar och såhär löd svaret, nu citerar vi:

"Det drar ingen el just vid själva spolningen. Däremot när det pumpas in nytt vatten i toans behållare. För det krävs att en vattenpump pumpar fram vattnet och de flesta vattenpumpar drivs av el."

Robinson 2009

Ja. Om vi först bortser från att jag under premiären av Robinson omgavs av ett gäng killar, som helt tydligt inte sitter på förmågan att hålla käften när situationen kräver, vilket resulterade i att jag, som till och med har varit pirrig i magen av spänning inför den nya säsongen av Robinson, inte uppfattade mer än att själva "Robinsonstranden" bestod av ett lerhål, så måste jag nog tyvärr säga att jag är besviken.

Eller jag vet inte. Inget har ju riktigt hunnit komma igång än, liksom. 

Men jag tänker inte ge upp i alla fall. På lördag tänker jag låsa in mig i sovrummet, framför TV:n, med en skål chips, för att i stilla ensamhet avnjuta de intriger, som alldeles säkert kommer blossa upp efter förra veckans utröstning.

Favoritdeltagare:

Ja, eftersom jag inte har hunnit sätta mig in i det hela riktigt än så får det, efter en helt ytlig överblick, nog bli den där Rafael Ortega. Grrr! på hans torso.

Motsatsen till favoritdelatagare (vilken titel passar in här?):

Hon Beatrice Karlsson, den självutnämnde super survivern. Wow. Jag blev alldeles stum över hennes dumhet. Inte ens jag hade föreslagit en lägerplats nere i leran, vid vattnet (i vattnet delar av dygnet).







/ Pinglan

D-d-d-dissarlista

Efter en sunkig dag som igår då vädret gick ifrån att vara vårhärligt till slaskblaskigt, och min plånboks adjektiv ändrades från full till tom, så känner jag för att vara sådär härligt negativ som bara jag kan.

Jag tänker, trots att det är ytterst ovanligt, köra en fuling och dra till med en dissarlista utan dess vanligt förekommande efterföljare gillarlistan.







1. Munsår - "Men, visst är det väl mysigt att ha ett litet sår på läppen som man varsamt kan pyssla om när man har lite småtrist?" tänker ni.
Nej. Nej, nej och åter nej. "Far dit pepparn växer!" står jag varje morgon och skriker åt mitt lilla munsår som sitter där på läppen och ser oklädsamt ut. Ingen passar i det. Inte ens Jessica Albas läppar skulle vara inbjudande med en skabbig sårskorpa i munjipan.
Men som så mycket annat man tidigare har dissat, men nu börjar digga, så kanske, men bara KANSKE munsår skulle kännas rätt och inne om tillräckligt många modebloggare började bära denna lilla vidriga åkomma.


2. LGF-fordon - Behöver jag egentligen säga mer än att de borde förbjudas?
De långsamtgående fanskapen kan förstöra en hel dag för mig när de så käckt(läs: OKÄCKT) lägger sig framför min racerbil i c.a 30 km/h. Som en gammal sur herre sitter jag bakom min rattmuffsbeklädda ratt och muttrar barnförbjudna ord.
Nej, ett Sverige utan LGF-fordon är min melodi!





/Snäckan

Bilddagboken ni vet.

Ja, en solig dag som denna tänkte jag mitt i all soldyrkan passa på att flika in med ett småirriterat inlägg, kring goda gamla Bilddagboken. För jag kan ju inte precis påstå att jag hoppar upp och ned av spänning var gång jag loggar in på min slitna gamla bilddagbok och upptäcker en sisådär femhuvraelva nyheter i inkorgen, som handlar om fåniga påfund som typ Jagboken och nya Bilddagboken HD. Jippi. Jey. Lyckliga mig.

Eller inte.

Varför ska allting, precis allting, bli så komplicerat hela tiden? Varför kan man inte låta en enkel mobiltelefon vara just en enkel mobiltelefon, istället för en minidator med GPS och Internet och kamera och Gud vet vad? Ärligt talat. Vem fasen orkar sätta sig ner och gå igenom alla funktioner på en såndär megasuperhäftigcool mobil egentligen?

För all del, kalla mig gammalmodig om ni vill, men just för tillfället får utvecklingen gärna stanna av en stund. Well, well... Jag antar det var ungefär såhär alla vresiga gamla gubbar reagerade, när den första fickkniven kom. Haha. "En kniv ska vara en kniv, och en sax ska vara en sax!"





Later / Pinglan

Idéer, tack!

Kom igen nu, alla humorkåta läsare där ute! Dela gärna med er av de idéer som ligger och trycker i era små hjärtan. Vad eller vem vill ni läsa om? Är det kanske någon särskild idiot vi har missat att tycka till om? Speak up, i så fall!

And keep spreading the news, hjälp oss att nå ut till alla små torrbollar där ute i stugorna!

/ Pinglan och Snäckan

Dagens tips från coachen

Som de två sparsamma, man ack så medvetna, pumor vi är tänkte vi här och nu bjuda er läsare på ett helhjärtat tippeli-tips för de små naglarna. Ett tips, som är sjutton gånger snällare mot plånboken, än vad ett av de där "eftertraktade" besöken hos manikyristen (kan man säga så?) är. 

Att fixa naglarna själv är nämligen superenkelt, superbilligt och framför allt riktigt nöjesamt. Vad som behövs är ett paket lösnaglar, löstippar eller liknande. Ett favoritmärke som vi varmt kan rekommendera är Depend. Deras produkter är superenkla att använda och ger ett väldigt bra resultat.

Kanske finns det några arma själar där ute som nu tänker "Fattiglappar, som gör det själva!". Vi på Fan vad chict! svarar er med ett finger i det blå och ett "Dumarslen, som inte gör det själva!".

Så, ut i butikerna och leta efter trevliga lack att färgsätta era nya klor med!





Puss / S&P 

Martin Timell

Ja. Denna för jämnan helmysiga man har ställt till med mycket funderande hit och dit, den senaste tiden, kan vi berätta. Vi har vankat av och an här hemma, för att finna ett logiskt svar, men frågan kvarstår ändå: Hur fasen bär sig Martin Timell åt i den där nya reklamen för TV4:as Äntligen Hemma?! Hur sjutton lyckas han pricka de där spikarna utan att titta egentligen?





Hur Martin, HUR?!



Tacksamma för svar / P&S

Tvins

Ja. Det är sorgligt, men sant. Jag måste här och nu bekänna att jag är en av de där töntarna, som sitter kvar framför TV:n när Tvins drar igång ett av sina megalånga reklaminslag om någon fjantig produkt.

Den senaste veckan har jag gått omkring här hemma och trånat efter det där superrevolutionerande strykjärnet Tobi, som Tvins så helhjärtat rekommenderar. Det där som man kan bära omkring som en axelväska, som man enkelt kan packa med sig i resväskan och som rätar ut rynkor redan efter första draget. Jag blir alldeles tossig över tanken att få stoltsera som ägare till denna lilla sötnos.

Och den där dammsugaren sen. H2O Vac Turbo. Känn på namnet. Wow. Jag blir alldeles stum över tanken på en dammsugare som denna, som suger in och behåller hela 99,97% av allt damm och bös, med hjälp av en enkel vattenbehållare. Herre min skapare, detta måste sannerligen vara en riktig välsignelse för astmatiker, dammallergiker och helt ordinära pedanter, som mig.




Är han inte vacker?



/ Pinglan

Per Morberg

Ja, vad kan jag säga, mer än att jag har gått och skaffat mig en ny favorit under kategorin "Hetast över 40"?

Det måste ju vara någon, förutom mig, som har lagt märke till Per, Rederiet-Viggo, Morbergs kraftiga sexappeal? Han är en såndär medelålders karlakarl, som får en att vilja slänga självaste Mikael Persbrandt i sjön! En såndär medelålders karlakarl som plötsligt får en att vilja ägna otaliga timmar framför annars ganska så värdelösa program som hederliga gamla Rederiet och det lite fräckare Vad blir det för mat?.

Ja du, Persbrandt. Kanske är det dags för dig att se sig besegrad? Att kasta in handduken? Att hissa den vita flaggan? Beckfilmerna har fått en ny kung, helt enkelt och hans namn är Per Morberg.




Behave!




 

/ P


Bakfyllesnack

Nu såhär på kvällskvisten, dagen efter en hård men ack så rolig utekväll, så tänkte jag dela med mig av de visaste orden jag hört på länge.
Jag frågade min älskade vän Pinglan imorse om hon beundrade min helhärliga(läs: bakfylleförpestade) morgonandedräkt, och hon svarade lite rappt att "Den luktar liksom paprika!". Efter en kort men intensiv tystnad så yttrar hon sig igen och slänger ur sig orden:


"Det är viktigt att sätta ord på känslan!".




 


Vem kan trösta Thåström?

När jag var liten brukade mina föräldrar läsa för mig ur boken "Vem kan trösta Knyttet?", som handlar om ett stackars litet Knytt, som bor i den stora skogen med alla förskräckliga Hemuler och alltid är ensam och väldigt, väldigt rädd. Känner ni igen storyn? Nu är min fråga till världen "Vem kan trösta Thåström?"





En gång i tiden tyckte jag riktigt bra om denne man, Imperiets frontfigur. Han med den där skrovliga rösten och det legendariska "fulsnygga" draget över ansiktet. Han låg mig nära om hjärtat en lång period, tack vare sitt rättframma och genomärliga författande.

Nu vet jag inte riktigt vilket ben jag ska stå på längre. Hade jag träffat på Joakim Thåström på gatan idag, så hade jag troligen köpt honom en stoor klubba och ett duntäcke att linda in honom i. För på något vis är den där kroniska stämbandskatarren och deprimerande uppsynen inte lika tilltalande längre. Någonstans väntar åtminstone jag på att Sveriges okrönte punkkung ska ge upp tronen och bli vän med livet.

De senaste albumen "Skebokvarnsvägen 209" och "Kärlek är för dom" känns mest bara sömniga och fumliga. Tråkiga, helt enkelt. Och det är synd, tycker jag, för Joakim Thåström är en person som tidigare varit allt, utom just tråkig.

Så du Jocke, lyd ett gott råd och gaska upp dig lite. Den där tonårsaktiga identitetskrisen klär dig inte någonstans längre. Du är snart 52 år gammal och kan med gott samvete ta ett steg uppåt på livets trappa.

Lycka till!

RSS 2.0