Som ett dagisbarn, som precis har fått sin godispåse snodd, sitter jag och gråter när jag hör duetten mellan Lars Winnerbäck och Miss Li. Ni vet Om du lämnade mig nu.

Ja, jag såg precis på dokumentären om Lasse. En bra dokumentär som fick mig, en annars anti Lars Winnerbäckare, att tycka om honom. Nu tänker jag aldrig mer säga emot när någon påstår att hans låtar berör.

Dagen till ära så hissar jag LW himself till toppen av flaggstången, till översta våningen i skyskrapan. Ja, jag tror ni förstår vad jag vill komma fram till.