Det är väl finfint att det finns de som orkar jobba för att djurens rättigheter ska bli fler. Men vad jag vill komma fram till är att genom att utföra onödiga attentat, så förlöjligar djuraktivisterna sig själva. De sätter käppar i sitt eget hjul, helt enkelt. Visst, några medkännande fjortonåringar får de väl med sig, genom att gå ut i allmänheten och visa upp flådda djur, men frågan är väl hur stor skillnad de där fjortonåringarna egentligen gör?

Vill de komma någon vart i sin kamp, så måste de börja med en ny strategi. Vägrar de så tycker jag att det är bevis nog på att det i grund och botten egentligen handlar om något helt annat, än att få till fler rättigheter å djurens vägnar. Kampen känns på något vis viktigare än själva ändamålet, liksom.