Älskade nyårsafton
Ja, äntligen kom du, älskade nyårsafton. Äntligen anlände du, med årets alla godbitar i dubbel skala och fyllde upp våra kalla små tvåtusenåtta-hjärtan med ett nytt och saftigt årtal, och med det nya året följde förstås med en hel massa löften om den goda framtiden. Äntligen, alltså. Känn bara på orden: "Den goda framtiden".
Och så stod man sen där, klockan 02:24, långt innan det nya årets första morgon ens hade hunnit blinka sömnigt åt världen. Man stod där, "lite lätt berusad" och funderade på vart fasen det där speciella, bubblande, fantastiska nyåret tog vägen. Så suckade man, studerade alla sovande/deckade/nedslagna människor omkring sig... man kliade sig under hakan, la märke till de alkoholhaltiga ångorna som vandrade runt i rummet och konstaterade att "Jaha, inte i år heller nej..."
År efter år. Om och om igen. Ni vet vad jag talar om?
Det där speciella, bubblande fantastiska nyåret dör gång efter annan med våra förväntningar, det dör i takt med att någon somnar på tok för tidigt och en annan nyper alldeles fel person i skinkan. De där extra drinkarna man dricker "bara för att det bara är nyårsafton en gång om året" tar någonstans edgen av det hela. Hela tiden en jävla massa bara:n, bara för att det är nyårsafton, liksom. Så står man sen där, med den där lite extra blottande klänningen och känner sig blåst.
Åh, älskade nyårsafton.
Älskade nyårsfirare.
Ärligt talat finns det nog ingenting vi kan göra åt saken. Ingenting vi bör göra heller. Någon gång om året ska väl allting få gå åt helvete ändå? Så skåla, go vänner, tills axlarna går ur led och skråla, tills tungan ramlar ut! Sen har vi ändå ett sprillans nytt år till återhämtning. Där efter kan vi återvända, som de små naiva skapelser vi är, med ny klänning och hopp om den perfekta nyårsaftonen.
Håhå, jaja. Ungdomar, alltså.
För att sedan summera min lilla afton så måste jag faktiskt påstå att den blev lyckad. Alldeles rätt personer, både vänner och riktiga idioter, dök upp och förgyllde min kväll, som aldrig förr. Huh. Nu kan vi snacka om krav på kommande nyårsfiranden.
Och så stod man sen där, klockan 02:24, långt innan det nya årets första morgon ens hade hunnit blinka sömnigt åt världen. Man stod där, "lite lätt berusad" och funderade på vart fasen det där speciella, bubblande, fantastiska nyåret tog vägen. Så suckade man, studerade alla sovande/deckade/nedslagna människor omkring sig... man kliade sig under hakan, la märke till de alkoholhaltiga ångorna som vandrade runt i rummet och konstaterade att "Jaha, inte i år heller nej..."
År efter år. Om och om igen. Ni vet vad jag talar om?
Det där speciella, bubblande fantastiska nyåret dör gång efter annan med våra förväntningar, det dör i takt med att någon somnar på tok för tidigt och en annan nyper alldeles fel person i skinkan. De där extra drinkarna man dricker "bara för att det bara är nyårsafton en gång om året" tar någonstans edgen av det hela. Hela tiden en jävla massa bara:n, bara för att det är nyårsafton, liksom. Så står man sen där, med den där lite extra blottande klänningen och känner sig blåst.
Åh, älskade nyårsafton.
Älskade nyårsfirare.
Ärligt talat finns det nog ingenting vi kan göra åt saken. Ingenting vi bör göra heller. Någon gång om året ska väl allting få gå åt helvete ändå? Så skåla, go vänner, tills axlarna går ur led och skråla, tills tungan ramlar ut! Sen har vi ändå ett sprillans nytt år till återhämtning. Där efter kan vi återvända, som de små naiva skapelser vi är, med ny klänning och hopp om den perfekta nyårsaftonen.
Håhå, jaja. Ungdomar, alltså.
För att sedan summera min lilla afton så måste jag faktiskt påstå att den blev lyckad. Alldeles rätt personer, både vänner och riktiga idioter, dök upp och förgyllde min kväll, som aldrig förr. Huh. Nu kan vi snacka om krav på kommande nyårsfiranden.
Puss / Pinglan
Kommentarer
Postat av: fisen
Ja det där med blottande häck känner jag igen ;)
Trackback
